Ärligt talat. Kan vi bara se världen så som den är. Ta saker för vad dem är? Vi är våra egna projektledare, doers, makers, och ingen kan ändra på det. I någon blogg så ska man försöka släta över detta med att man vill hoppa av. Vill du verkligen hoppa av så gör du det på riktigt. Inte utan att bli trött på den nuvarande situationen, att valen och möjligheterna kan gå över vårt förstånd ibland. Jag får en känsla vill att saker och ting ska fixa sig själv. Vilket saker inte gör. Hela tiden så ska du vara projektledare för ditt eget liv. Är det något negativt? Jag har levererat 12-18h varje dag sedan jag var 12 allt från att ha teaterklasser, ta teaterklasser, och fick även mitt första arvorde som 12 åring. Jag har varit med om mycket skit allt från våldtäkt, till djupa depressioner. Visst blir jag trött på att leva, vill säga tack och hej. Vad jag har lärt mig är minst lika mycket projektledare över att stanna mitt tåg, säga stopp och stanna. För två år sedan la jag in mig frivilligt på akuten och bad om tvångsomhändertagande. Skönt. Befriande. Det är ditt val och dina beslut. Sluta tro och ha en naiv föreställning om att andra fixar åt dig, andra är bättre för du är din egen doers och äger ditt liv. Tro på din förmåga att du kan urskilja, göra annorlunda och våga ta beslut även om det som är jobbigt. För det är vad en projektledare gör, både värdera det som är bra och mindre bra i sina arbetsuppgifter.