Jag har medvetet inte bloggat på ett tag därför jag kan inte analysera sönder allting och vrida och vända. Som min bror sa: Ellinor du måste kunna lära dig att hålla dig kort och koncis och få det sagt ändå. Men det är inte därför jag inte har bloggat. Jag har inte bloggat för att jag har haft så mycket ilska i kroppen och att möta mig i mitt esse när jag är tvärförbannad det är inget jag vill att min omgivning ska behöva lida av och speciellt inte som den tempramentfulla colmbian som jag faktiskt är. Ibland måste jag lära mig att hålla saker för mig själv. Vilket jag gör. För hade jag skrivit allt jag känner, tänker och tycker då hade ingen velat ha med mig att göra mer. Helt ärligt. Bättre att jag får bearbeta det för mig sjäv i mig själv eller varför inte till Gud? Pappa fyllde 60 i förra veckan och familjen hela familjen åkte till Malaga för ett par dagar. Intressant med tanke på att jag förkastar hela min familj och framför allt min bror. Men vi slog inte ihjäl varandra och jag är inte själsligt död men visst tycker jag att vissa saker kunde hanterats annorlunda. Men jag tror i allafall att jag kanske förtår min bror till viss del nu. Han erkände att han litar på ett test med 3000 frågor och se det som tillförlitligt och beständigt. Tragiskt och sa att han inte var en människoorgenterande person. Tråkigt Mina föräldrar tycker ändå att det är jag som är för känslig och överreagerar aldrig kan dem säga till honom att han kanske borde anstränga sig mer att lära känna sin syster eller göra anspråk. Men han har varken lust, ork, tid eller engagemang att vara min bror och då behöver inte jag heller härdanefter lägga så förbannat mycket energi på att försöka vara en syster till honom. Det är sorgligt att man bara inte har ett intrese för att lära känna en annan människa lite bättre inte helt fullt. Men min förhoppning är att jag har lyckats väcka en tanke hos han eller två. Den som absolut gjorde mest intryck det var min moster: Hon tycker och tänker så att det står härliga till och vet allt om alla. Men hon vet inte allt om mig även om hon i sin vildaste fantasi tror det. Hon kräkte ur sig vid något tillfälle att jag ska erkänna för mig själv att jag bor hemma för att jag inte kan vara själv. Tror hon ja. Samma person som inte kan vara själv eller ensam spendeade tre timmar i sitt eget sällskap nere på stranden helt och fullt med sig själv. Den som gjorde mest avtryck var kusinen min. Han finns alltid där när vi väl träffas. Jag tror jag pratar med honom mer än vad jag har pratar med mina egna föräldrar de två närmaste åren. Älskade kusin. Vi pratade om att vara fattig men rik inombords och vi kan väl konstatera att båda skiter fullkomligt i pengarna numera. Det finns mycket jag är ledsen över och tycker är tragkiskt men det som gjorde mest ont i mig är när min mamma efter x antal timmars intag av alkohol ska hålla tal till pappa. Genuint?Nej, Påklistrat? Ja. Enligt mitt tycke. Det sa mer om henne än vad jag någonsin har sagt om någon annan i samma tillstånd eller vad jag skulle få för mig att säga i nyktert tillstånd. Där slutar jag tro på kärleken från hennes sida. På riktigt. ALLA eller många säger: Du har fått allt av dina föräldrar, dem gör allt för dig. Matriellt ja, men knappast själsligt. Så fort det bli lite varmt om fötterna då håller vi käften eller skyller över det på min unga ålder och brist på erfarenheter. Denna resa utomlands stärkte mina slutsatser sen innan om min mamma men jag förlorade även någon som jag trodde jag ville älska. Men vann också min övertygelse och min kusin tillbaka som jag alltid har honom.