Ideellt arbete är något som är fint och vackert. Det finns en storheti det som inte rymms i pengar exempelvis att det rymms tacksamhet. Min mentor sa till mig vid något tillfälle: Ellinor, gör volontärarbete och känn på glädjen och välsignelsen i det. Visst gör det det. Idag har jag ägnat mig åt sex timmar i ideellt arbete och det är en befrielse att veta att jag ställer upp med min tid och med mitt hjärta. Inte med att räkna pengar eller se värdet genom en lönespec. Jag kan lägga mig med en rak ryggrad ikväll och veta att jag gjort in och avtryck men också tagit mig tid till andra som gärna få ta del av min tid. Som den teaterelev som jag sminkade och fick till ett fint samtal med. Med flickan med lockarna som pratade om sången och svårigheten att inte alltid förstå en persons pedagogiska hållning. Och den kram jag fick helt spontant. Glädjen i att finnas till. Helt bekymmerlöst. Jag är girig och är sugen efter att se mitt sparkonto: Svar Ja. Och det står jag för men inte utan att jag skulle be om avkastning för att se glädjen i barnens ögon eller höjning av timpeng för att jag jobbar för två och bistår en nära vän hjälp. Inte en chans. Det gäller att lära att skilja på. Ibland svårt. Tack jag vet. Som pappa när han själv står för notan för sin egen överraskningsfest. Kan ju vara “bittert” men han var tacksam för alla som tagit sig tid att komma dit, för alla som hjälpt mamma att få detta i stånd, att han fick stå i centrum – fast han inte bett om det. Tacksam för möjligheten att nära vänner fanns där på hans bemärkelsedag i efterskott. Det är ideellt arbete som ser ett ödmjukt hjärta. Jag tränar mig lite varje gång. Genom det frivilliga ser jag en annan frihet som jag inte får någon annanstans.